För två tre år sedan fick jag träffa ponnytravstjejerna. De formulerade sina drömmar och satte upp mål. Om de behövde hjälp med något så kunde de höra av sig till mig för att få tips.

Det var några tjejer som ringde och jag försökte hjälpa så gott det gick. En av tjejerna - Marielle - av mig kallad Brudhalvan - har hört av sig regelbundet och igår var det dags igen.

Såg på mobilen att jag bommat samtalet så jag ringde upp och det var brudhalvans glada morsa som svarade.

Jo minsann. Det hade varit klubbtävling och redan i värmningen hade lilla Pinto visat bra fart - remmat på i rekordtempo. Och i loppet så gick han ännu bättre och Brudhalvan vann.

Från början - när Marielle hörde av sig - var det bara galopper och speciellt då hästar på tillägg kom farandes bakifrån. Mariell förstod snart orsaken och i takt med att självförtroendet stigit har också resultaten kommit.

Extra skoj var det för mig den gången Brudhalvan hade fått en uppsittning i monté. Hon ville att jag skulle se värmningen och ge mig tips. Vilket jag gjorde och sedan fick brudhalvan tips på förändringar som skulle göra det lättare för hästen.

Jag minns inte vad ponnyn hette men det kändes att det var en duktig häst bara den inte blev störd av "lastförskjutningar" när den skulle trava i full fart.

Och så var det dags och Brudhalvan gjorde allt rätt och vann loppet! Jag såg Brudhalvans morsa gapa och se alldeles chockad ut.. När jag gick för att möta segerekipaget såg jag att Brudhalvan såg exakt likadan ut. Tror nästan hon var mer chockad än glad...

Efter den dagen har jag sett en ny Brudhalva börja växa fram. Hon har fortsatt att höra av sig. Hon frågar och frågar och lyssnar och åker sedan hem och skapar sin egen lösning. Lilla Pinto har fått en kusk och ägare med självförtroende! Det blir skoj att följa hennes färd in mot stora travet.

Familjen har flyttat och byggt stall. De är på jakt efter en till ponny. Och segern i klubbtävlingen är bra energi för nästa steg framåt. Grattis!