Min tandläkare Carin - som jag alltid kallat för Caries - föder upp gutefår och åkte med Fåravelsförbundet på en studieresa till Island.

Bussen körde ifrån dem redan från start. När de tog en nypa luft på flygplatsen drog resesällskapet iväg med bussen. Mobiltelefonerna funkade inte och inledningen på rean blev rena farsen som ni förstår.

De hittade varandra till sist och det var dags att kliva upp på hästar för att bege sig till en stor indrivning av får med efterföljande fårskiljning.

Caries har ingen ridvana och garanterat inte nått vältränat sittfläsk. Upp på hästen kom hon och det hann väl gå en vingeltimme innan hon insåg att det inte var jockeysits som skulle användas. Med längre läder tyckte til och med hästen att hon satt si så där halvbra där på ryggen.

Med i sällskapet var en sällsam man. Han höll sig lite för sig själv och under ridturen upp mot bergen så befann han sig långt bak i kön. Mitt i allt hörde Caries honom vråla:

- Det här kommer att gå åt helvete!

caries vred skallen så långt hon tordes utan risk att falla av och såg i ögonvrån hur den sällsamme höll på att falla av hästen baklänges! Pang och bom och i backen for han. Och låg där på rygg med en förvirrad blick. Såg ut som en som är på väg in i medvetslöshet enligt Caries själv som snabbt kastade sig av hästen för att hjälpa till.

- Känner du min hand?

- Kan du röra fötterna?

Den sällsamme låg raklång på backen, förvirrad samtidigt som han lite förläget förklarade att han var diabetiker och dessutom led av vad det nu heter när man somnar miott i en mening.

Men va f-n tänker jag, en fullvuxen karl som inte kan ta vara på sig själv. Upp ur ryggsäckar kom allehanda käk som trugades på den omtöcknade. Han kan inte ha fått i sig tillräckligt med näring, så tänkte nog de flesta. Varför har han inte sagt något, tänkte andra.

- Jag tror jag somnade till... det var nog därför jag föll av.

Jaha, så var det. Nå han får fixa sitt eget käk och se till att han inte smäller av en gång till, så tänkte nog Caries längst innerst inne. Den sällsamme fick hjälp att ta en genväg och Caries gäng fortsatte sin färd uppåt mot fårhjorden som bestod av helt osannolika 4000 djur!

Så smäller det till en gång till. En kvinna dyker handlöst framåt och ner i backen. Landar på axeln och blir redigt mörbultad. Nu var det inte ryttaren som hade somnat utan hästen. Kvinnan påstod nämligen att hästen somnat och vips insåg Caries att hon varit med om något helt unikt. En ny gångart hade sett dagens ljus för första gången i islandshästarnas historia: Sömngången

- Tölten var inte så bra på den häst jag red. Sömngången fick jag aldrig ens chansen att prova på min.