Ja, så stod man då där i stallsvängen igen och fattade inte hur det kom sig att det blev fel.

V75 start för Skogans Surprise. Lotta hoppar fortfarande på ett ben så det var reservkusk som gällde.

Hästen i fin form men ny kusk blir ett frågetecken. Lotta finns på plats och hon förklarar för sin stand in hur Örjan fungerar. Kusken tittar, lyssnar och nickar.

Kusken ställer inte in stropparna utan skattar med blicken att tömlängden är OK. Ut i värmningen och ekipaget hinner bara in på banan innan tömmarna visar sig vara väldigt långa. Kusen på hugget, pigg som tusan.

Och så blir värmningen en dragkamp där kusk och häst kommer lite på kant med varandra. Det syntes att de inte var överens...

Så bär det av ut i V75 debuten - nu med lagom längd på stropparna. Med sig i bagaget fick kusken två tydliga brasklappar:

Vad du än gör - ta INTE upp i stallsvängen för att backa ner för då lägger hästen i frihjulet och rullar över. Ta hellre ett tredjespår - vi lovar att vi klagar inte.

Håll han på bettet hela vägen, som att köra nordis.

Ja, så släpper bilen fältet... och så ...galopp i stallsvängen?! ... Och ställer sig och tar ny sats för att jaga ikapp... f-n inga slaka boliner nu... han stannar ju upp då ... örjan går knappt framåt ...  vad händer!?

Tja, så är loppet över och jag möter en kusk med ett bländande leende - om än lite snett.

- Va hände?, undrar jag efter en snabb koll på hästen. Allt sitter kvar och ser ok ut.

- Jag bröt mot körorder! ... Jag bröt mot körorder! Jag tänkte att vi skulle slippa tredjespår genom svängen så jag tog upp honom där och då la han in frihjulet. ...

- Nä!!?? Gjorde du det? Vi sa ju ....! Men va f-n! , säger jag och känner en mental trötthet slå mig i skallen.

- Men det är ju nära hem i alla fall... fyller kusken i när han lämnar över tömmen och går mot nästa häst som ska köras.