Innan Internetanmälan var aktuell, satt jag i bilen på väg till en skrivarkurs i Överkalix. Hade propparna liggandes på sätet bredvid mig. Kursen började 9.00 och jag är alltid i tid. Planen var att ringa och anmäla direkt jag kom fram. Och så var det.

Fint väder, fint efter vägen och knapp några bilar. Koll på propparna. Ja, det är anmälan i dag. Perfekt.... hinner till kursen i god tid. Snart framme...

Japp, jag hittar lokal, parkerar, slår av motorn och kollar telefonnumret i propparna. Signalerna går fram, alldeles för många utan att någon lyfter på luren. Kikar på klockan på instrumentbrädan... Men vad i glödheta fanders!?  Klockan är ju två minuter över.

Vet du vad 09.02 betyder på en digital klocka? Det betyder att anmälningstiden löpt ut - ingen kommer att svara telefonen! Jag slår numret en gång till som om jag tror att klockan skulle ändra sig och någon skulle svara...

Katastrof, allt åt fanders till och med ankaret flyter. Vad säger man när man kommer hem? Jag sa nåt. Gubben blängde med en blick som fick en att tänka på seriemördare.

- "Hur klantig får man vara?"

Ja, vad svarar man på sånt?!

Men detta, mina damer och herrar, är rena barnleken i förhållande till vad ägarna till hästen, som skulle starta i USA, råkade ut för.

Tänk dig att din kuse kommit upp sig i smöret, fått åka ångbåt ända till landet där Frihetsgudinnan står på kajen och vinkar. Tänk vilken grej!

Å så ska kusen starta i loppet Loppet och du och brorsan bokar flygbiljett till Amerika. Vilken grej!

Å så visar det sig att den som tränar hästen glömt att definitivanmäla kusen. Vilken grej!

Å den får inte starta - vilken katastrof...

Å biljetterna går inte att avboka - vilken katastrof...

Då är det inte roligt, det är ett som är säkert... Jag hade i alla fall väldigt kul på skrivarkursen...