Veronika Larsson, B-tränare på Färjestad, är i telefonen. En mycket god vän full av energi och humor. Vi kommer in på insekter och hästar.

- Har ni älgflugor där upp i Norrland? frågar Veronika.

- Vad är det för nåt? undrar jag.

Så berättar Veronika om en fluga vars beteende jag inte känner igen. Hela historien berättas på bredaste värmländska och går ungefär så här.

- Jag minns en gång när jag körde Friendly Kisses (Anmärkn syster till min Mastermind Martha). Hon var ju ganska vass. Så kom en sån dära älgfluga - du Kerstin, de är ena äckliga kryp. Den landa mitt på rumpa på märra. Å vet du vad dom gör när dom landat?

- Nä?!

- Du förstår, de kastar av vingarna sina och sedan dyker de som in i håret på hästen. Och jag såg hur älgfluga börja gräva i rumpa på märra. Och märra kände att den var där så hon slog på en riktig tvärnit. Och vet du Kerstin vad ho gjorde sen?!

- Näe?!

- Älgfluga är så äcklig så märra började springa baklänges med mig i vagnen.

Sedan får jag höra att älgflugan är svår att slå ihjäl. Riktig svår att slå ihjäl!

- Om man tar en sån dära älgfluga i nypan. Provar klämma den jäkeln mellan pekfingra å tummen, så går det inte att få ihjäl den. Man måste lägga fluga på städet och krascha den med hammarn. Va gla att ni inte har älgfluga i Norrland!