När jag fyllde 50 gav jag mig en present som hette duga. Bestämde mig för att köra häst och ha roligt. Göra det jag egentligen vill istället för att fortsätta i samma hjulspår. Och så blev det.

Bestämde mig för att göra bokslut när jag fyller 70 - och då få svaret på om det var en bra present eller kanske det hade varit bättre att satsa på kristallvaser ...

Här har vi några verifikat att lägga in i hästbokföringen.

2006-2007

Zoola får en spik in i kotleden, livet hänger på en skör tråd, betäcks när faran är över, kan troligtvis ej tränas mer.

Skogans Surprise kvalar in och börjar starta.

Mastermind Martha körs in och börjar träna.

Köper Storklas - den förvuxna spindelbente mannen. Kastreras och bara växer och växer.

2007-2008

Zoola får ett stoföl som hon vårdar efter konstens alla regler, vilken mjölkmaskin.

Köper Skogans Surprise - som varit leasad förut - som klyver karled och skadar sidobrosk ute i hagen dagen efter första segern. Tre segrar första säsongen.

Mastermind Martha och Storklas växer så det knakar.

Mastermind Erika - fölet - tömkörs och grunduppfostras.

Utvecklat koncept för att hästarna ska kunna leva i flock.

2008-2009

Provar träna Zoola igen men spikskadade benet säger nej. Betäcks ej detta år. Äntligen är hon bra i munnen efter att återkommande besvärats av hakar längst in i truten.

Mastermind Erika inkörd, klok men väldigt bestämda åsikter. Vill bara springa.

Mastermind Martha vägrar bli stor, tandlossningen rena världskriget, allt släpper på en gång, allmänt seg och stönig tonårsflicka som tyckare allt är pest - utom min gubben förstås som tycker hon är bäst i världen. Klar för snabbjobb.

Storklas börjar stabilisera sig i sin stora gängliga kropp. Mycket jobb kvar med att öka rörlighet men fantastiskt trevlig individ!

Skogans Surprise byter skepnad, från flegmatisk till pullande kaxig herre. Börjar med seger, blandar och ger med olika kuskar, galopp i V75 debut, För stark för sin hjärna - lite svårbemästrad under förvandligen från puppa mot fjäril. Blir spännande att se vars det bär iväg.

Flockkonceptet bra men har man starthäst får man hjärtat i halsgropen ibland när hela gänget drar en repa. Fantastiskt blanka, friska och fina hästar med hovar som växer som tusan.

Sammanfattningsvis:

Hellre hästskor i lättmetall än en bordsvas i ren kristall.