KERSTIN KEMLÉNs gamla blogg

 om bl a HHBB-huvudlag, beteendestörningar hos travhäst, bråkiga hästar och skarpa bett

  

TIDIGARE  HÄSTORIER

Tja, från april 2008 till augusti 2009. Det har passerat mycket vatten under broarna - eller som vi hästfolk hellre skulle säga; Många boxar är skottade och dyngkärror tömda...

 

 

GRATTIS Avione - vilken havremoppe, nä havre-mc!

2009-08-13

Äntligen!

Så tänkte jag igår på Bodentravet. Lotta startade Frode så jag var henne behjälplig och hörde från stallet hur loppet utvecklades.

Inger och Kenneth Enbom från grannbyn startade sin egentillverkade unghäst Avoine. Namnet är havre på franska. De har haft mamman Flox som var en riktig häst och lika riktig blev hennes unge.

Har sett Avoine i jobb och hon har varit fin. Bestämd och rejäl, bara sprungit på hela livet. Raka rör på nåt vis. Och så har jag väntat på när hon ska slå till.

Och i högtalaren hörde jag hur hon spetsat och hur hon höll spetsen, hur hon gjorde ett ryck och gick undan, hur de andra jagade henne. Å jag tänkte, du hinner undan, du hinner undan, du hinner undan....

Det är hemskt att höra men inte se. När jag hörde speakern säga att hon ledde in på upploppsrakan så drog jag. Jag sprang från längst bort på stallbacken och till stallsvängen. Konstigt vad man blir lättfotad ibland. Och jag hann se både defilering och höra segerintervju!

Nå, så himla kul. Vilka sömniga spelare som släppte iväg henne för över 40 gånger pengarna! Men stallfolket hade spelat så det blev dubbla belöningar till Unbyn!

GRATTIS igen! Avoine är betydligt rappare än en havremoppe!! 

Minns en gång då jag och några till sa GRATTIS åt kusken Kenneth...

Så här var det.:

Några bekanta skulle uppvakta Kenneth när han fyllde 50 år. Vi snackade ihop oss, skrev små lustiga sångstycken och kluriga verser, bestämde tid då vi skulle våldgästa jubilaren. Jag var på plats i rätt tid och om jag minns rätt så anslöt en till men själva stora församlingen var försenad. Och där stod vi ute på gården och till sist blev vi liksom tvungna att gå in. Vi kunde ju inte bara stå där.

GRATTIS grattis sa jag och frågade hur det kändes att fylla 50.

- Jag fyller inte 50! sa Kenneth och såg förvånad ut.

- Det är inget att skämmas för, blir man gammal så blir man...

Han vidhöll att han inte var 50 och jag skrattade ända tills resten av gänget kom. Vi sjöng och läste verser och delade ut present till Kenneth som fortfarande skakade på skallen.

När vi ivrat av oss klart och käkat lite tårta kröp så den bistra sanningen fram. Vi hade tagit fel på födelseår...

Inte f-n fyllde han 50 år - bara 49 år!

Men GRATTIS i alla fall!

I ni som undrar när det här hände så kan jag säga att jag tror det var i fjol nån gång.