Satt framför datorn, förberedde mig inför seminariet jag skulle leda idag. På dagen hade jag varit in till Bodentravet med Örjan, låtit honom jogga på behagligare underlag än det grusvägarna erbjuder här hemma.

Tyckte att jag hade koll på läget till dess gubben ropade i dörren:

- Du, vi kan nog börja söka skor nu. Dom är inne på 6 varvet nu!

Fatta vad det betyder.... björkhagen med stubbar, lite blötgegga här och där, diken att hoppa över, björkar att runda och en fin sviktande golfgreen. Låter fint men gissa hur fort det kan gå där när 5 hästar går sina egna intervaller! Skattar varje varv runt i den delen av hagen -  säkert är 500 m.

Ute på bron ser jag tokarna galoppera i full fart. Örjan har boots fram och på morron lade jag om skorna på alla fyra hjulen. Erfarenheten säger att när det blir mycket livat så kan det ryka någon sko.

Jag satsar på att vissla. Har en inlärd sakta av och stå still vissling som alla vet vad den betyder. Inte tror jag att det är på grund av mig de stannar. Nä, 7 varv runt verkar nog.

Som en tomahawkmissil siktar jag in mig på Örjan. Låt alla skor vara kvar... Låt honom stå på ben som är orepade ... Jo, han står kvar. Inga sår eller repor och dojorna är kvar även om ett boots vänt sig upp å ner.  Alla hästar står kvar av den enkla anledningen att de tog i så de höll på spy. Alla bolmar av svett i den svala kvällsluften, pustar och blåser som en lugnklinik på utflykt.

Så, där la han in ett extra snabbjobb. 7 vändor blir drygt 3000 m i fullt blås på ojämnt sugande underlag.

Vilken effekt det har på starten på torsdag?! Inte vet jag.