Bodentravets damklubb - www.bodentravetsdamklubb.se -  har funnits sedan hedenhös tid. i går kväll bjöd de in till föredragskväll med landets sportigaste veterinär - distriktaren och multisportaren Anna Semrén.

Hela kvällen handlade om utfodring och konsekvenser av för mycket i krubban eller för lite i hönätet. Semrén hade varit på kurs och tagit del av senaste forskningsrön som alla pekade i en riktning. MERA GROVFODER var budskapet och jag kan tänka mig hästskallar som nickar instämmande.

Hösilage var bäst om nu inte traktorn punkterat plasten vill säga. Vanligt torrhö som dammar hjälper ej att vattna - dammet är mögelsporer punkt slut.

Hästar dräglar inte när de ser mat - deras salivproduktion sätts i gång av tuggandet. Att tugga grovfoder före kraftfodret landar i krubban gör det lite lättare för hästarna.

1 kg grovfoder per 100 kg häst var ett minimum. Jag har lärt mig 1,5 kg minst. På en travhäst blir det 6-7,5 kg hö per dag. Och vad får de på natten då?

7 timmar utan att tugga grovfoder är första steget mot magsår på häst. En resa till Solvalla utan hönät är en hälsorisk. 12 timmar (göra tidig kväll) i ett sträck utan att ha något att tugga på börjar synas i slemhinnan...

Forskning hade visat att 70 % av starthästarna hade magsår. Sorgligt! Den glada nyheten är att det går att lösa genom att bygga utfodringsrutiner som bättre passar hästen och inte i första hand går ut på att minska personalkostnaderna.

En i magsår sjuk häst kan - om den slipper oss - laga ihop sig själv på ett bra sommarbete. Lösningen på hela systemfelet verkar via forskningen luta åt att öka mängden grovfoder (hösilage eller torrhö) och minska det vi sätter i krubban. Peta dit en datoriserad utfodring som skvilpar ut fodret i lämpliga mängder fördelade under dygnet - ja då pekar alla hästöron framåt.

Å andra sidan var det en in i publiken som hade hittat ett rådjursben i hösilaget. Vars tusan hade resten av rådjuret tagit vägen ...