Nu har vi halkat av banan - rena rutschbanan rätt ut i P21-träsket. Vinna eller försvinna?! Vi försvann.

Skogans Surprise löpglad i Skellefteå igår. Efter värmningen sa Lotta att banan kändes hård. Vi pratade med några som sa den blir bra när dom klöst lite i den.

Ut i loppet. Fin bakom bilen. Fram i dödens men när det blir körning av sista bortre långsidan ser man tydligt hur hästen slirar fram när han lägger inn fyrhjulsdriften. Ser rullig ut när han tvingas korrigera med bakbenen. Lotta bär. När hon flyttar ner honom på innerspåret genom upploppssvängen hamnar benen på kollisionskurs. Galopp!!

0 poäng!!

Fattar du hur lite 0 poäng är? Intet en enda skitpoäng.

Jag har en häst som är beroende av att få tag i underlaget och att få löpa ut fritt och inte förflyttas i sidled eller tas upp häftigt.

"Du får leva med det" sa veterinären som konstaterade att jag hade den mest extrema linjegångare han sett på 20 år som hästklinik veterinär. "Det gäller att hitta rätt - både avseende kusk och balans."

Man måste nog vara professor för att välja rätt på fötterna. I Boden förra starten hade han sånt grepp i backen att han sprang i från sig själv när han vräkte sig över hästen i spets. Galopp men inte på grund av underlaget. Pullade sig i fel. Men den gången klarade han att tas upp och flyttas i sidled. Bodens underlag känner vi igen.

Gången innan. Solänget, regnet har vräkt ner. Vi testar och han får fint tag i underlaget. Sen regnar det lite till och han anfaller lång ut i sista sväng och det formligen sprutar vatten om fötterna. När han nyper i släpper det bak och rumpan far längre och längre bakåt och galoppen kommer som ett brev på posten. Nästa gång det regnar på Solänget ska vi i värmningen testa spåren längst ut i sista sväng ...

Så är det.

Och om du ringer kan du ju säga nåt kul...