Första långresan för Skogans Surprise alias Örjan.
Iväg i vanlig transport i kraftig blåst. Krängde lite men inga problem. Slingriga vingliga vägar längst bort i skogen i Västerbotten innan vi till slut vid mörkrets inbrott rullar in på kusken Lottas gård.
Skymning, regnet vräker ner, det blåser och slår i presenningar, hästar rör sig som luddiga skuggor i horisonten.
- Vars f-n är vi? undrar Örjan med ögonbrynen hissade upp till öronen.
- Inte vet jag, svarar jag för jag hade ju inget vettigt att komma med eftersom jag inte varit till Lotta och Leifs nya ställe förut.
Lotta visar vägen genom mörkret till stallet. Hästarna springer som spökskugger en bit nedanför stallet. Blåsten viner och jag ser på Örjan att han uppbådar all behärskning han har, för att över huvud taget stå kvar bredvid mig.
Vid sidan om oss kastar en grön pressening sig efter oss och försöker klappa till oss med yttersta snärten, som en jättelik flagga som smitit från någon flaggstång.
- Stå bara här, Lotta ska fixa så vi kommer oss in. Oops, pass upp! Det kommer en hund, och en till, och det där som svitchar förbi där bak, det är ett kattskrälle. Ingen fara. Vi väntar här, försöker jag säga åt hästen.
- Lätt för dig att säga, svarar Örjan vars öron snurrar runt och läser av alla ljud åt alla håll, som en slags radar.
- Kan Örjan komma in här tror du? Undrar Lotta och pekar på nivåskillnaden mellan utselningsplatsen vars golv har grävts ut och dörren in till stallet.
- Jo, nog kan han kliva in där. Örjan är ju för tusan inte handikappad!
Örjan nickar och kastar ett öga mot mig med en vädjande blick. Som en som måste lita på en annans bedömning av läget och modet denne tror att man har.
- Säger du att jag ska fixa det så fixar jag det. Men du, det är inte kul här ute just nu, bara så du vet. Örjan tycker inte om miljön och den spökliga stämningen utanför stallet...
Jo, in klev han och det första som möter honom är ett ljud han aldrig hört förut. Han tvärnitar och öronen växer så han ser ut som en åsna. Han glor, lyssnar och blåser samtidigt som han lutar hela kroppen bakåt.
- Örjan, det är ju bara får, slappna av. De låter illa och tuggar maten flera gånger.
- Jaha, svarar örjan och smyger förbi fåren med vidöppna ögon.
Efter ett tag kommer en häst in, hans nattsällskap, och det syns på Örjan att han drar en djup suck. De får lite hö och det ger vi åt fåren också så de ska sluta skrika. Varje gång fåren höjer rösten ställer sig Örjan i givakt med så hög huvudhållning att han nästan knackar skallen i taket. Ögonen är mer vita än bruna om ni fattar hur jag menar...
Efter en stund blir det livat utanför stalldörren. Där vimsar två hästar omkring. De får vara i hagen och även i ladugårdsfarstun om de tycker att de behöver skydd för ovädret. Örjan hör hästarna men kan inte se dem på andra sidan den stängda stalldörren.
På natten blåser stängselstolpar omkull, Lotta springer i nattsärken och lyfter upp elband och säkrar stängslet. Vad Örjan gör i stallet när han ser skuggor fara fram och åter utanför fönster vet jag inte.
På morron när jag kommer och fodrar ser han väldigt glad ut.
- Va bra att du är kvar! Blir det käk nu!?
Ser att han ätit allt hö och han druckit vatten. Klok häst! Då vet man att en övernattning inte lär bli något problem. Ser också att han haft ro att ligga ner och sova. Perfekt häst!
När det blir dags att gå ut syns det att han helst av allt inte alls ville vara i det här natthärberget.
- Är du inte klar!? Jag vill ut! Vad som helst bara jag kommer ut?
- Sluta nu, du ska ju bandageras först. Varför så bråttom?, undrar jag.
- Du, fattar du inte, det är ju som att vara med i en sån där Screamfilm. Det har varit spöken hela natten. Jag har vaknat och hoppat till av skuggor utanför fönster och ljud utanför dörren. Jag har varit skiträdd hela natten, säger hästen.
- Sluta svamla, skiträdda hästar äter inte och de ligger inte ner i spånet och snarkar heller. Du överdrivér!
Ja, sen lastade vi och for mot Solänget. Och övernattningen hade inte varit värre än att han vann lunchdubbeln på nytt rekord, drack före och efter löpet, åt sig hela vägen hem. Mig lurar han inte!