Jag har roat mig med att heja på några ponnytravstjejer härifrån Boden.

En av dem - Emilia Hiltula - är numera lärling hos stortränaren Timo Nurmos på Solvalla. Hon gjorde kuskdebut på Solvalla häromdagen - i ett lärlingslöp. Hon vann! Sånt gillar jag.

En annan brudhalva - Marielle - är gott gåendes. Minns när hon skulle vara med i ett ponnymontélopp. Frågade om jag kunde se när hon värmde hästen - jo, det gjorde jag. Hästen felade i värmningen och man behövde inte vara professor för att räkna ut orsaken. Hon fick med sig några råd på vägen in till stallet. För mig var det väldigt intressant att se hur hon använde tipsen.

Ut på banan, defilering med en sammanbiten "brudhalva" i sadeln. Jag kallar henne för det, vet ej varför, hon är ju i åldern då hon är vare sig det ena eller det andra. Nu har brudhalvan i alla fall börjat högstadiet.

Mina råd hade att göra med hur hon placerade vikten över hästen. Vitsen med att inte i sin iver bli framtung eller vicka hit eller dit.

- Sitt still och se till att du inte stör hästen. Resten löser sig. Hästen är bra - det syns på långt håll.

Hur det nu var så lyckades brudhalvan med konststycket att sitta i balans hela vägen runt och hästen kunde ostörd vinna loppet. Intet ett felsteg någon stans.

Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg Brudhalvans morsa! Hon bara gapade och såg ut som en vars bil blivit stulen eller något liknande, lätt chockad med andra ord.

Brudhalvan själv var ganska förvånad. Tror hon stänkte någon tår kring sig på väg mot segerdefileringen. Var samlad men chockad på något vis. Haha!

Kolla in hennes mail i gästboken. Nu är hon i farten med sin egen häst Pinto.

För övrigt kan jag meddela att det finns hopp för framtiden. Brudhalvan har åtagit sig seltvätt och smörjningsuppdrag, tar hem grejorna och gör dem fina - med egna läderprodukter - och allt är klart till på morron dagen därpå. Så snacka inte om att dagens ungdom är slö, slapp och likgiltig!