Selar ut Örjan i gäststallet på Bodentravet. Ska köra rakbanejobb. Bredvid står en lycklig hästägare och ler med hela ansiktet. Stryker den nyinköpta hästen Jackpot Gelj över nosen med glittrande ögon.
Får höra hur frun hans - Kerstin - sett annonsen på hästen och direkt sagt att den där ska vi ha.
- Tänk om det är en skithäst då?
- Nej, nej. jag känner att det där är rätt häst. Det är rätt häst!, hade frun svarat, Det känns i hjärtat att det är rätt häst.
Och det blev affär och nu står gubben hennes där på stallgången och det lyser glädje kring hela ekipaget. Två starter har det blivit - en seger och en andraplats. Vi anmälde till samma lopp - deras Jackpot Gelj kom med i ett sidolopp till V75 på Skelleftetravet nu på lördag - Örjan (Skogans Surprise) var andra reserv. Synd.
Så kommer uppfödarna på tal - GELJ - är kennelnamnet för hästar uppfödda av Gunnel och Elis Ljungek. Jackpot Gelj var inte köpt från dem utan från ett konkursbo. Nya ägarna hade dock pratat med Elis efter att hästen vunnit. Familjen Ljungek har blivit äldre - ej gamla - och har nu börjat avyttra hästar de har hemmavid.
Elis Ljungek har under många år varit drivande i Avelsföreningen för den varmblodiga travhästen. När jag köpte mitt första föl 1980 rådfrågade jag föreningen och pratade med Elis angående stammen på fölungen jag sett och tänkbart pris på den lille krabaten. Jag fick ett uttömmande svar och förslag på bud. Funderade lite till och sedan slog jag till. Jag bjöd en femtedel av vad Ljungek föreslagit - och jag fick hästen.
Hade inte haft fölungen länge innan den lite oturligt blev sparkad över ena överarmsbenet. En liten kospark som tog så illa att nerverna som styr frambenets rörelser klipptes av. Såret var stort som en 10-öring och blödde inte ens. Benet hängde som en slapp banan men det störde inte den lilla illbattingen. Han galopperade på tre ben i hagen som ett litet jehu i alla fall. En fördel i allt elände var att han blev lite lättare att leda.
Det tog ett halvår innan nervtrådarna hade nått varandra igen och benet funkade som det skulle MEN det som var ännu mer illa var att allt detta skett under den period i hästens liv då det är så viktigt att stapeln av ben står rakt och rätt över varandra... Med andra ord - han hoppade länge på ett ben och lade all vikt på det benets växande skelett och ingen belastning på det andra benet som hängde och dinglade. Det kan bara bli en sak - snett - inne i ledkapslar vilket syntes dryga året senare. När hästen kördes så visade han en lite skum hälta. Jag tog ner hästen till Strömsholm för en grundlig undersökning och det visade sig att han fått en rörelsestörning. Hela hästen bedövades men hältan gick ej att släcka och för att göra en lång historia kort så startade aldrig hästen utan han blev ridhäst i 10 år innan benet sa stopp.
Hästen var döpt till Sigge Cool (e Colonel Rodney - Vaduville) och jag hittade hans transportskydd häromdagen. Har röjt bland gamla hästgrejor och där låg transportskydden märkta med hans namn. De som han hade på sig på resan ner till Strömsholm. Det roliga var att de såg helt nya ut och jag hade dem nu liggandes där på golvet i gäststallet.
Den som tyckte min halvstängda macklobellare i grönt liggunderlag var lustig hade nog gillat transportskydden också. Jag måttade benen på Sigge Cool, tog en gammal marinblå vaxduk med vita små blommor på, ett par kasserade grova gardiner, köpte kardborrband och skumgummidynor till stolsitsar. Sydde transportskydden på en halvtimme - snacka om billiga grejor.
Behöver bara se skydden så åker mungiporna upp. Minns hur jag tänkte : varför köper folk transportskydd för dyra pengar när de är så lätta att sno ihop själv?! Haha.
Å andra sidan så använder jag en buköppnare när jag skär av höbalsnörena ... Fåren har vi ju inte kvar längre, inga lamm slaktas och jag gillar reuse.
Vad hade det med Jackpot Gelj att göra?! Inte vet jag, Vet du?