Tänk dig att du är på praktik i ett travstall - hos proffstränare. Rena äventyret och massor av fina hästar som du bara vill smeka på. Du står lite vid sidan om och betraktar arbetet som pågår. Timmarna går fort och vips så är första dagen slut.

Efter ett par dagar har du börjat förstå hur arbetet i ett proffstall kan se ut. Du blir lite fundersam eftersom du trodde att travhästar putsades och masserades jättemycket. Men så var det inte här i praktikstallet.

Så du tar mod till dig och frågar en av de anställda om de inte brukar ta ut hästarna och göra vid dem på eftermiddagen.

- Vi tar de hästar vi hinner men vill ha klart till kl 16 så vi kan stänga.

Häpp! Nu är det nya tider i proffsstallen... Och vad tänkte praktikanten.... och vad skulle du tänka om du lämnat in din häst i proffsträning? Ingick inte daglig skötsel i form av borstning?

Nå, vi vuxna ska ju vara förebilder. Ibland tänker jag på hur juniorer uppfattar mig.

- Ta ut den där och sopa av henne ordentligt.

Jo, så kallar jag en rejäl borstning för. Och sedan talar jag om för den yngre förmågan att jag nuförtiden aldrig borstar av en häst för att göra den fin utan jag borstar för att få fart på ytliga muskulaturen. Å så visar jag de tre borstarna jag brukar använda - jättehårda - halvhårda och mjuka. Fina blir hästarna automatiskt när kroppen mår bra.

Ungdomarna brukar titta på mig när jag ibland slår på stort. Fjollar till mig. Då tar jag fram dammvippan och dammar av  hela hästen och förklarar att hästar tycker att det är rena smekningen.

Vad ska dagens travungdomar tro?! En vill vara hemma strax efter 16 och den andra borstar aldrig för att göra hästen fin....