Snackhästen från byn ska starta. Halva byn är på plats. Det börjar dra ihop sig och slantarna som ska spelas plockas fram.
- Hon skulle spela 50 - 50. Jag ska spela 20 vinnare och 50 plats.....
Det var mycket att hålla reda på för den utvalde som skulle runda stallfiket och bege sig in på platserna. Med hela fickan full med sedlar beger han sig genom stallvakten in mot publikplats.
Först spelar han på en nordis och sedan är det dags att spela åt byborna. Snubben baki luckan frågade:
- Vad var det du sa?
Och han får än en gång tala om byn storlir. Sen glömde toto-Nisse ge honom bongen. Men så fick han den, kikade på den och drog tillbaka in på stallbacken med kameran i högsta hugg.
Inte nog med att han skulle spela, han skulle filma när storliret slog in. Videokameran blinkade igång och med stigande puls följde han byahästens bravader. Jo, märr stegade sig fram till spets. Och där satt hon, säker som ett kassaskåp. När det drog ihop sig till upploppsväng gled mungiporna upp - han hade ju lirat själv också...
När byahästen sprängde målsnöret med åtminstone 1 längd tillgodo till tvåan, då började den lilla räkneapparaten inne i filmarens skalle att gå igång... Jäklars va slantar ... 43 gånger fläsket! Va?! 11 gånger på plats...
Det här hade kunnat varit en väldigt rolig historia men det slutade i rena katastrofen. Filmaren var grinfärdig:
- Jag måste sälja motorcykeln. Man ska aldrig spela åt andra. Jag kollade bongen men hade tummen över loppnummer - jag fick rätt häst, rätt spel men i fel lopp! Dom var inte glada... Jag ska inte spela!
Det är inte första gången katastrofen omfamnar vår filmande vän. Nä, i tidernas begynnelse då det började gå att gnugga fram tv-apparater på TRISS-lotterna, då lyckades filmaren med den bravaden.
- Vad betyder dom har tvapparaterna? frågade han sin arbetskamrat som inte visste. Själv kunde han inte läsa instruktionerna på baksidan av kupongen eftersom han hade lagt läsglasögonena på bilsätet och satt sig i bilen därefter. Så tänkte han - jag kollar sen - och så kastade han trisslotten över axeln och bak i baksätet på sin gamla SAAB.
Så gick det en vecka. Trisslotten - för tusan! Filmaren har alltid haft häst och alltid varit mer eller mindre pank så en konstig trisslott var en möjlighet att kanske sno ihop veckans affärer. Så han börjar söka där i baksätet på bilen för nu hade han fått veta vad tvapparaterna betydde. Och han sökte och passade på att stäta ut gamla travprogram och tankningskvitton från Statoil. Och han sökte men fann aldrig sin trisslott igen.
Man ska kanske skicka sitt spel med nån helt annan person...