För länge sedan tävlade jag med hundspann. Eller tävlade kanske var att ta i - deltog i hundspannstävlingar.

Deltog i en långdistanslöpning för 15 år sedan - PASVIK 250 i Nord Norge. Det var min grej - då var det tävling för min del. Långt, tungt och taktiskt.

Den startade ut från  Kirkenes vid Norra Ishavet - låter häftigt - och följde efter gränsälven - Pasvikselva - mellan Norge och Ryssland. 25 mil rätt över tundran och hela tiden under uppsikt av ryska gränsposter som låg med bössorna halvt dolda bakom snövallar.

Innan start fick vi 5 stora kartblad och en fet tuschpenna, sen fick man ligga på golvet och rita in skoterspåret man skulle följa... vadå risk att köra fel?!  Hajar du - 25 mil kors och tvärs över myrland?! Jag ritade ett kartblad men sen gav jag upp. Det gäller att inte få starta först tänkte jag .. sen får hundarna sköta navigeringen. Vi startade mitt på ljusa dagen och körde hela natten. Då är det inte lampa och karta som gäller utan ett väldigt bra väderkorn. Jag litade på hundarna och det var ett korrekt beslut. Det fanns dock de som följde sin ritade karta och körde vilse.

Körde med 6 spann och gjorde mitt livs tävling. Slog storspann och körde ifrån hur många som helst. Blev 4:a och fick dessutom pris - utvald av en amerikan och en ryss - som bäste Sportmenship för fräschaste spannet vid målgång. De du!

Mitt i natten efter 12 mils hundkörning, anlände jag till en checkpoint där det var obligatorisk vila i ett par timmar. En lägereld, en timmerkoja, becksvart, massor av stjärnor och norrsken. Checkpointen lyser upp nattmörkret och hundarna ökar tempot när de hör röster och känner nya lukter. Ser en dörr öppnas och stängas i en koja en bit bort. Plötsligt kommer en helnaken man rusande mot mig snett bakifrån. Va f-n?! Är jag så trött att jag ser i syne... hur puckad får man vara om man är naken i vinternatten. Vad är detta?

Jag var på väg till min anvisade "parkeringsplats" för mitt spann.´Den nakna mannen hann ikapp mig och hoppade på mig bakifrån, greppade släden och ställde sig på medarna och ropade allt vad han kunde åt mina hundar att de skulle svänga vänster.

Jag skickade på fanskapet en redig armbåge och vevade med ena benet men han hade mig i järngrepp. Tur att hundarna inte lyssnade på hans norska kommando för plötsligt inser jag vad han försöker göra....

Till vänster en bit bort är det en upphuggen vak för vi befinner oss på en sjöis. Han måste ha kommit ut ur en bastu och skulle ta ett isbad - kladd i fyllan. Din idiot hinner jag tänka innan jag skickar på honom en klockren höger som tar bra, Han tappar taget om släden och vinglar när jag placerar Soreldojan mitt i skrevet på honom. Det hörs ett gurgel sen dyker han i snön. Jävla idiot!

Lätt irriterad fortsätter jag "tävlingsetappen" bort mot min rastplats. Där, precis 10 sekunder för sent , dyker gubben min upp.

- Såg du den nakna idioten som hoppade på mig?

- Va?

Han har bommat hela skiten. Vad ska man med en boxare till när dom inte är på plats vid rätt tillfälle? (Gubben är boxningstränare) Å andra sidan får jag inte som tävlande ta emot någon sorts hjälp, så det var ju bra att vi lekt Mowgli och Baloo hemma i köket...

Vid ett annat tillfälle kom vi på att vi skulle delta i SM i sprint för hundspann - formel 1 klassen. Varför?! Tja, jag minns inte men jag tror att det var få deltagare i 3-spannsklassen så vi var snäll med arrangören och anmälde oss, ett spann var.

Nära var det - i Palohuornas utanför Gällivare - och hundarna var trimmade. Inte snabba men i väldigt bra kondis. Full av tillförsikt stod man där på startlinjen. Nu jäklar ska de där trikåförsedda sportfånarna med flugögonbrillor, nu ska de få se på tusan...

Iväg for vi men efter nån kilometer har hundarna fått pejl på lufttemperaturen. Det hade blivit varmt och då kan man svettas ihjäl sa hundarna åt varann, nu sänker vi tempot. Och så vart det.

De lufsade på och gubben och jag kom sist och näst sist. Äh va f-n .. tävlingarna var ju i tre dagar så nog löser det sig. Nog blir det svinkallt och då går våra hundar som troll och fågelhundarna fryser öronen av sig...

Så blev det inte. Vi fick starta ut sist andra dagen och jag körde ifrån gubben men körde inte ikapp någon. Gubben körde så sakta så han hade skotern med sladden i bakhasorna. För att vara snäll med arrangören valde han att inte starta dag tre - han som körde sladden bjöd gubben på fika som tack! Haha. Risken var nämligen att sladden inte hade hunnit fixa till banan klart innan de större spannen gick iväg. Jag minns inte om jag själv startade sista dagen, troligtvis gjorde jag väl det bara för att jag var så tjurig. Man bryter väl inte ett SM bara för att man blir jagad av sladden.

Apropå det så blev kuskarna i ett lopp i Rovaniemi lite förvånade då de mitt i sista sväng hann i kapp traktorn som sladdade banan... Hur det gick till?! Å vem jagade vem den gången?!

Inte vet jag men kolla på den här länken - se filmen: