Det är tacken för att man är hygglo...!

Jäkla knäppjökar!!!

Hästarna går lös på gården nu. Vi ids inte klippa gräsmattan - så enkelt är det. Å andra sidan känner man ju sig ganska snäll. Hästarna gillar att glo in genom köksfönstret och nästan knalla in i hallen.

 Ibland är man ju service minded - men när det gäller hästar så övergår den tanken till att man känner sig hygglo för att i nästa ögonblick vara rent ut sagt pucko.

Tittade ut och såg tre hästar bete sig som om flera skruvar var lös. De hade hur mycket som helst att sätta tänderna i men de arma stolpskotten valde våran nyplanterade vinbärsbuske. Så fin och med massor av bär. Nä, den skulle inte få stå där - den skulle massakreras.

Jag slog nytt världsrekord från ytterdörren till vinbärsbusken -  iförd morronrock. Såg ut som Batmans kusin när jag seglade genom luften. Men det hjälpte inte. Jag schasade iväg hästarna som luktade nybryggt vinbärstee ur trutarna. Satte upp världens minsta hage runt busken. Mycket stolpar och eltråd blev det. Såg ut som nåt förvirrat spindelnät virat runt buskstackaren.

Lugnade ner mig när jag såg huliganerna släntra iväg bort mot vedtravarna. Men kom upp i spinn efter en stund igen. Då upptäckte jag att någon av hästarna kliat tänderna mot motorhuven på våran lilla Toyota. Den som är så blank och fin i lacken. Eller rättare sagt var...

Hästeländet hade gjort två långa spår i motorhuven. Hade inte nöjt sig med att bara repa en liten rispa i lacken, nejnej, knallkorken hade gjort en avlång buckla i plåten!!! Och precis all lackfärg var borta ur den gropen. Naken plåt!

Så var det med den lacken. Nu har vi en bucklig och repig liten bil. Och väldigt väldigt glada hästar!!!