Örjan håller på att springa ur sitt eget fodral. Han är verkligen på hugget.
Igår kväll skulle han få lunka lite efter vägen eftersom vi skulle starta idag på lunchtravet i Skellefteå. Och iväg for vi efter en lite lömsk grusväg. Tjälen är ju på väg ur backen så här och där är det lite skumt. Så det var lugnt tempo som gällde.
Och grabben förde sig och vi vände hemåt. Det var lugnt och stilla och ganska skönt att tänja lite muskler. Halvvägs hemma igen spetsar han öronen. Jag kollar för att se vad det är han visar. Jojo, en bit framför oss har det dykt upp en häst med ryttare. Tempot ökar ...
När vi närmar oss hör vi hur hästen skriker, riktiga hingstvrål. Å tempot ökar ...
Och när vi är alldeles utmed vänder hästen som för att följa efter oss - inte bara nöja sig med att möta oss och se oss försvinna. Örjan kikar i ögonvrån. Han bestämmer sig för att svara. Å tempot ökar lite till...
Uppför backen med rejäla kliv, över lilla bron med väldigt stora kliv... ooops nu närmar vi oss lilla svackan på vägen, farligt... kan vara underminerat... å jag drar det jag har... och han höjer både svansen och tempot...
Och det gick alldeles för fort med tanke på underlaget. Jag försöker bromsa men då far hans ben åt alla håll. Vi har en kort lite dragkamp som jag förlorar. Han studsar och far hit och dit och vips så är vi framme vid lilla vägen hem genom skogen. Han bryter av och skrittar in mellan träden.
På stallgången ser jag ... ingen idé att stöna, svära eller skrika. Han har skinnflått sig på ena fram. En riktig vira blåtira...
Såret är i sig inget problem - det som är problematiskt är att starta honom nu när det är akut.
Så det var bara att ringa och stryka. Han hade ju ont.
Och vad gör hästen när han omplåstrad släpps ut i skogshagen istället för att skaka på lastbilen bort till Skellefteå?!... Jo, han laddar det han har rakt upp i skogen. Hoppar jämfota mellan isfläckar och stenar. Kör slalom mellan granarna och jagar sin kompis Storklas. Käften är på vid gavel och han ser ut som en piraya. Snor på en femöring och tar sats utför. Låser benen och glider nerför mot ledet... Jag blundar.
Han kraschar inte. Han reser sig på bakbenen och gör en piruett och kastar runt och tar sats mot Storklas igen. Det är en ren styrkedemonstration - han bara visar...
Jag gillar hästar som är glada. Man ska inte överbeskydda hästar men ibland kan man ju önska att de var lite mera allvarliga och stillsamma.
Suck...