Hoppiland-Kalle skuttar av båten med repet i hand. Så glider båten bakåt och Kalle drar det han har men orkar inte hålla emot. Han följer med repet rätt ut i vattnet.
Ha den bilden i bakhuvudet:
Nipa Bart och Casanova Ås simtränas i Torneälven. Just denna dag var Bucklan den som höll i grimskaftet. Först ut var Nipa Bart. Hennes hästminne funkade - plaskade rätt ut i vattnet som om hon inte gjort annat än varit sjöhäst.
Förra sommaren simtränade hon som tusan ända till den dan då hon blödande kom ut ur vattnet med ett jättehål i karleden och ballen ena bak. Det var första olyckan som hänt på 20 års simträning. Bucklan höll på att få ett spel... det blev akutresa till närmaste klinik i Finland. Sen fick hästen springa i hagen med en gummistövel resten av sommaren...
Sent om sider visade det sig att det var nåt armeringsjärn som följt med islossningen och parkerat sig på botten på ett synnerligen olämpligt ställe. Nu ska botten vara helsäker igen och Nipa Bart verkar då inte vara bekymrad över vad som hände i fjol.
Nå, när Nipa Bart plaskat färdigt var det så dags för Casanova Ås som ännu inte funnit tjusningen med älvvattnet. Och jag förstår - spelar ingen roll hur varmt det är i luften, Vet man varifrån vattnet kommer så fattar man att det aldrig blir varmt - det är ju glasiärvatten från källflödena till fjälls. Fatta hur kallt det är! det är så kallt att isen inte smält på flera tusen år!
Bucklan kommer med Casanova Ås. Båten med roddare är beredd på älvstranden. Bucklan upp i aktern på båten som sakta rör sig ut från stranden. Men det gör inte Casanova Ås. ... Nä, han står kvar även om Bucklan håller bestämt tag i grimskaftet. Nix, hästen har bestämt sig för att det inte alls ska vara baddag idag trots att luften är full av jättelika bromsar.
Bucklan provar ett ryck, och en eftergift. Hästen nekar i sten. Båten glider utåt mot strömmande vatten. Grimskaftet är långt och kan nog snarare betecknas lina, men vad hjälper det när hästbelätet står kvar på stranden.
Det finns ju ett talesätt som lyder "löpa linan ut"- att man måste fullfölja det man startat. För Bucklan är talesättet givet eftersom linan gled efter bit för bit i hennes hand. Hästen blev mindre å mindre där den stod kvar på Torneälvens strand.
"Vara i vägs ände" är ett annat talesätt. Bucklan har ett nytt - "Hålla i grimskaftets ände" - vilket innebär att det finns ingen mer eftergift att ge. Det tar stopp nu.
Och då finns nästa talesätt som virvlade in i Bucklas hjärna - "Välja mellan pest eller kolera".
- Skit, ska jag släppa hästen?! Eller ska jag släppa båten?
Bucklan hann aldrig fundera ut svaret innan rycket kom och hon flög ut ur båten rätt ner i älven. Tur att hon höll i grimskaftet för Casanova Ås fick funka som livlina när hon drog sig in mot land.
- Kallt!? Nä, nä, det var skönt men jag hade ju inte tänkt bada just då.
Vid nästa försök klev Casanova Ås ner i badet och simmande nästan till finska sidan av älven.