På Bergsåker träffade jag två kära gamla vänner - Stig och Mari. De flyttade med hästarna till Hälsingland och efter det har vi inte träffats så ofta. Det var jättekul att se dom igen.
Extraroligt var att de hade en häst som startade i Frode Vikings lopp. Stig sa att hans häst skulle springa ifrån "den där lillskiten Frode". Haha. Det gjorde deras Liafuxen men blev diskad för upploppsgalopp även om han inte alls galopperade där. Frode var före honom i resultatlistan på grund av det.
Det var många konstiga saker i dimman på Bergsåker den dan. Min blev ju rapporterad fastän man inte ens kunde se vars fältet befann sig. Stig och Maries häst fick upprättelse och fick ett fjärdepris som tröst.
Någon tröst fick inte Stig den gång han skulle köra fort på banan för första gången i sitt liv. Han fick det stora nöjet att köra Creb - alias Tagge - en mycket lättroad bloding som gillade att springa. Lättkörd och kul på alla sätt och vis men lat som få.
Ut på banan kommer Stig, sittandes i jollen bakom en för dagen väldigt lat Tagge. Han har med sig ett annat ekipage som ska sköta tempot och ge instruktioner. Allt väl i bakvarven, de vänder upp och drar iväg. Eller släntrar iväg om man bedömer Tagges fart ut ur blocken.
Hej å hå vad det går tänker nog Stig när han i sakta mak lägger sig i spets. Han försöker se på tidtagaruret hur fort det går. Lite svårt även om banbelysningen är på. Räknar inne i skallen för att kommma fram till hur fort det gick första 500. Inser att att det inte är elitloppsfart precis men det känns ändå bra för han känner att han har koll på läget.
Det är ganska kul att köra fort även om det inte går fort hinner han tänka. Sen ändras situationen på ett ögonblick.
Banbelysningen slocknar. Det blir svart som i ett sotararsel. Ögat försöker vänja sig. Stig ser precis ingenting. Men det gör hästen.
Tagge sätter batongen i vädret och huvudet mellan frambenen och exploderar i en speedökning av sällan skådat slag. I vagnen sitter Stig och gapar som en fågelholk. Håller i allt vad han kan, ser inget, hör hovsmattret och känner fartvinden svida i skinnet. Tagge springer precis allt han kan. I mörkret ser det ut som om det går ännu fortare. Stig börjar bli lite rädd och vet inte hur han ska styra och om Tagge alls vet var banan går.
- Som om inte jag skulle veta det, tänker Tagge och höjer tempot ett snäpp till.
För Stig blir det första snabbjobbet rena skräckresan. Han lyckades ta sig runt och av banan utan att skita ner sig.
- Typiskt Tagge, klart att han tog chansen en sån gång, skrockade hästägaren. Fan va fort han gick! Han som är så lat. Ett perfekt jobb!