Ja så var det V-65 debut för Örjan alias Skogans Surprise. Hemma i Boden, bilstart kortlöp med Lotta i vagnen.
Förra starten spurtade han som en demon till ett fjärdepris på nytt rekord. Rumplade till i sista sväng då, nära galopp, och viftade med ena bakbenet så det tog i Lottas lår(!?). Örjan redde ut situationen då men nu hade vi garderat oss.
Vi plockade fram Golden Gates Hudiksulky igen. Höjde gaffeln 2 hål och då blev det högt. Åkte in till banan bara för att kolla om vagnen satt som den skulle. Och jag lovar, den var hög! Såg ovanför Örjans rygg - genom automatkäkens hylsa och nästan ända fram till pannan på honom. Stängerna satt bra utan att störa så det verkade OK.
Lotta såg ut som en som försökte planka in på Folkets Park när hon med sina kortben försökte ta sig upp i vagnen.
- Du, den här var hög... Men man ser ju bra. Det är som att köra en liten nordis som man har bra utsikt över. Det här blir bra. Nu kan vi ha koll på de andra i löpet.
Iväg for hon. Värmde Örjan som såg bara fin ut. Hon var nöjd. Tyckte han var smidig och fin och rapp i steget.
Väl innne istallet igen försegicks de vanliga procedurerna. Av med vagnen, lätta på bukgjordan, plocka grejorna av benen och ta av huvudlag för att läppja på lite "coca cola" som jag kallar det varma löddriga betforvattnet. Sedan får han stå för sig själv och pinka en drill.
Medans jag klädde på Örjan igen började även kusken förbereda sig. Det första hon gjorde var att fläta ihop sitt långa hår i en fläta på ryggen.
- Nu ska det inte vara något hår för öronen! Jag ska höra mellantiderna den här gången. På Bergsåker igår vare sig hörde eller såg jag nåt. Men det gick ju bra i alla fall.
http://www.travsport.se/sresultat?kommando=tevlingsdagVisa&tevdagId=493367&loppId=661684
Den här starten var viktig . Det var en 0:a som skulle bytas ut. Vi har sedan tidigare två nollor i raden så det måste till poäng! Men vi var vid gott mod hela bunten så det var mycket skratt och lite trams.
Gubben lade sig i kuskens utstyrsel. Tyckte det såg öppet och kallt ut uppe vid halslinningen på kördressen.
- Det gör ingenting. Jag ska ju jobba in Örjan i mål!
Sedan spårade samtalet ut så till den milda grad att ponnytravstjejen Marielle - som var med och hade smort Örjans sele under veckan - blev aningen förlägen. Vi brukar skoja om Lottas juckteknik - i vagnen alltså. Örjan gillar det sättet att bli driven. Till detta juckande lades en lätt kylslagen kvinnokropp som kördressen satt klistrad runt. Snacket gled över på kvinnobröstens reaktion på kyla, på blöta T-shirts och till sist kom vi fram till att den bh-lösa varianten av juckdrivning borde vara perfekt i bild med dagens fantastiska digitalkameror. Ponnytravets representant visste inte riktigt vars hon skulle ta vägen ...
Så var det då dags för detta lätt uppsluppna sällskap att ta sig ut mot defileringsvolten. Lotta klättrade upp i höga vagnen och ekipaget knatade iväg mot samlingsvolten medans vi tvåbenta tog oss upp mot banan. Plötsligt vrålar Lotta i mörkret. Hör mitt namn men inte vad hon vill.
Springer dit och då visar det sig att vi fnittrat så mycket att jag glömt att fästa snöret till urryckarna i stången. Haha!
- Bilen rullar om 30 sekunder!
Alla hästar är samlade i nära anslutning till startbilen utom Lotta och Örjan som är på andra sidan och snurrar runt. Vad sysslar dom med?
Jo, det var tur att hon hade flätat håret annars hade hon inte hört att de var dags bakom bilen. Lotta hade tappat körspöet och försökte hitta det och få hjälp av någon funktionär där på andra sidan. När hon hörde att det var dags så fick hon släppa tanken på att hinna få tag i körspöet.
- Äh va f-n, jag får väl jucka!
Perfekt med bakom bilen, snabb av egen maskin ut. Hamnade i dödens. Lagomt tempo. I sista sväng började jag vråla men såg att hon tappade lite. Såg inte om det hände något men kände att han var stark, absolut inte trött.
Så kommer dom in på upploppet och jag vrålar det jag har. Ser framifrån att han är med i den främre träffen. De bredvid säger att han var trea. Bra tänkte jag.
Jag möter dem uppe på banan. Plockar ner automatkäken. Lotta är i gasen.
- Han ville så svara dom, han var ju inte trött men han krängde och for. Jag kunde inte köra en meter. Det var för skarpt grepp i bakskorna. Tur att han hölls sig på benen.
Ja, vad ska man säga... förbättringsmanin kan ta sig olika uttryck. En variant var när gubben extrapumpade sulkydäcken så de exploderade när Lotta satte sig i vagnen. Lät som en som sköt med ett dubbelpipigt hagelgevär. Sulkyn är hans ansvar så det blev en himla rotation på honom den gången. Stressen fick honom att spänna ögonen i Lotta:
- Du är för fet! var kommentaren som slank ur honom när han remmade iväg med hjulen i nyporna. Jäkla vad vi skrattade.
Idag kunde vi hålla oss för skratt. Det var samma typ av skor som förra gången men nu var de absolut nya - förra gången var de lite nernötta. Det högg för mycket och bakändan höll på att köra över framvagnen. Himla otur.
Nå, inga lopp eller beslut går att göras ogjorda. Det är bara att stöna och bryta ihop och när hästen är duschad och klar ligger loppet analyserat och arkiverad i bakhuvudet. Vad fliken heter? Tja, MISSTAG JAG GJORT och där finns det många lärdomar att hämta.