Jag har precis fått dödsbudet. Katrin, Villes dotter, berättade att Ville dog i gårkväll. Det är en sorgens dag idag.

Ville "Skogsbotösen" Olsson och jag har haft kontakt med varandra under många år. Om hans hästar betedde sig konstigt eller underpresterade, ja då ringde han mig. För mig var han amatören som drog järnet. Som skapade en egen väg rakt in i traveliten och höll sig kvar där under årtionden. En frisk fläkt som samtidigt var väldigt tjurskallig i sina planer och genomförde allt. Han tänkte verkligen stort.

När Ville blev sjuk hade han många hästar i stallet som han och dottern Katrin tränade. Han frågade mig om jag kunde hjälpa honom. Gamla snabblopparen Golden Gate oroade han sig  för, att hästen skulle hamna på slaktbilar ner till Italien. Jag tog emot honom, tränade på och startade lite sporadiskt - en lustig häst. Hade Ville fått som han velat hade jag haft ett pensionärshem för alla hans gamla snabbloppshästar...

Så ringde han och ville att jag skulle ta Skogans Surprise också. Hans älskade Skogsbotösens sista föl. Jag hade varit ner och hälsat på i Skåne och sett Surprise gå där i hagen med de andra. Vi var också och hälsade på Skogsbotösen som började vara grå i pannan.

Gården skulle säljas och familjen flytta in till stan. Ville bävande inför sysslolösheten men fick häcken full med inredningsarbete i den nya lägenheten. Men han ville ju köra häst men kände att krafterna började sina. Han var ganska frustrerad från början.

En sommar kom Ville och Katrin upp hit. Vi hade så roliga samtal och Ville hade med sig material till sina memoarer. Ville skulle visan flickan sin Norrland så vi kollade på renar, var i Jokkmokk och körde iväg Zoola , märrn min, till seminstation för betäckning med Skogans Orlov - Villes avelshingst..

Ville var så glad den dagen Skogsbotösen blev utsedd till Elitsto. Ännu lyckligare blev han när hennes son Skogans Orlov blev godkänd avelshingst. Under norrlandsresan åkte de kring och tittade på avkommer efter hingsten. Han trodde på det han såg.

När Skogans Jackpot - en annan avkomma - var i Frankrike och tävlande för länge sedan, ringde Ville och jag fick möjlighet att redan då förhöra mig om hur han tänkte. Efter sju raka segrar i Frankrike för en amatörtränad häst från Skåne, så höjde Ville bara ribban. Jag gillade Ville. Och jag förstod hur ledsen han var när Skogsbotösen gick bort 26 år gammal. Hon var symbolen för hela hans travliv.

Sommaren när han var här, berättade han om när han kom till sin egen beslutspunkt. Ska jag jobba och köra häst samtidigt eller ska jag satsa? Han hade familj att försörja men hade också insett vem Skogsbotösen var. När han var 55 år släppte han taget och drog järnet med hästarna.

- Man måste bestämma sig, upprepade Ville flera gånger. Ska man satsa på hästar så måste man ha tiden. Vänta inte! Du kan tillräckligt mycket redan nu, mycket mer än vad jag kunde när jag började!

Han berättade mycket om hur han tänkte och vad han hade gjort. Det var alla hans ord som fick mig att ge mig själv världens bästa 50-årspresent: Köra häst!

En inspirationskälla och förebild för oss amatörer har selat av sin sista häst och stängt stalldörren efter sig.

Katrin skulle åka till Skogans Orlov. Jag går ut i hagen till Skogans Surprise.  Jag skrattar till när jag minns två viktiga telefonsamtal till Ville. Ett kaxigt från duschen och ett  fnittrigt från dopingstallet . Det var när Skogans Surprise tog sina två första segrar - i mars och juli i år. Oj, vad glad Ville blev!