Solen skiner från klarblå himmel. Snö överallt. Vi gör upp en korvgrillarbrasa på gården, skottar ut en fåtölj i snöhögen. Dit med renskinn och sedan landa med rumpan så det blir en skålad mjuk fåtölj med ryggstöd av renskinn.

Lite fjällsemesterkänsla faktiskt. Framför elden står ingen hundsläde. Där står min jättegamla spark som gubben hottat upp - eller vad man nu ska kalla det...

Han har nämligen fått slädhundsabstinens och tränat upp Jonsson - jämte/karelare/bordercollie- till slädhund.

Varje morron sätter han på Jonsson den blåa nome-selen medans Thule - kelpie/lapphund/finnspets/gråhund- skäller som en idiot och vill att husse ska skynda sig. Sedan är det fullt blås ner till brevlådan 800 meter bort.

Där stannar ekipaget till och gubben plockar tidningen från tidningslådan och sätter den i .... den gröna postlådan som han skruvat fast på handtaget på sparken...

Tur att han är ute tidigt på morronen - han påminner ju om ett annat original här i stan. Han hette Klas-Ivan och hade en cykel med en taxi-skylt på och en telefon som han kunde låtsat ta emot körningar med...

Sedan vänder de hemåt i full fart. Det smäller i dörrn då det kastar in tidningen på hallgolvet. Därefter bär det av åt olika håll. Ibland har de varit bort till Unbyn och vänt. Ibland är han så svettig så han blivit tvungen att lätta på klädseln.... då tar han av sig toppeluva och vantar och lägger dem i.... den knallgula gammeldags dricksbacken av trä som han skruvat fast på sitsen på sparken...

Jag sitter i solen och käkar en grillad korv. Tittar på sparken och sedan tittar jag på gubben. Vars tusan hittade jag den där personen...

Å till alla er som mött en svettbolmande karlslok med en väldigt konstig spark långt åt fanders på nåt skoterspår i Bodens kommun, han säger att han är helt normal och påstår att sparken är skitbra...

BILD på sparken finns att beskåda under fliken ALBUM