Gammalt travfolk är ett släkte för sig. De har många roliga episoder att förtälja.

Sven-Åke Stoltz - en av de som var med när Bodentravet startade på hedenhös tid. Han är ju gammal nu, har passerat 80 år, men hade ju några historier på lager.

Minns när han berättade om en nordis han hade. Det hade gått ganska så bra i loppet och han var med i den främre träffen när de svängde in på upploppet. De andra tjoade och drev sina hästar men Sven-Åke satt bakom en lite lurig häst. Han vågade inte driva för då kunde hästeländet tvärnita. Hur det nu var så lufsade kusen med de andra hästarna och mållinjen närmade sig. Sven-Åke kände att han hade en hel del bensin kvar och tävlingsjäkeln tog överhand. Han vevade med tömmarna och smackade och skrek till.

Men det skulle han inte ha gjort... hästen tvärnitade mitt i steget. Inbromsningen blev så häftig att SvenÅke flög rätt in i rumpan på hästen. Eftersom han smackade och skrek så hade han truten öppen så han kom in i stallet med hela munnen full av hästår.

Nå, KG Holgersson är nästan lika gammal som SvenÅke. Han berättar i sin bok Mitt liv & mina hästar (jaja, jag återkommer ofta till den... det finns massor av skäl till det!) om en märklig häst som han hade i träning.

"Jag hade i alla fall tur att få tag i en efter Safari The Great som verkligen tyckte om att springa - Silver Wind. Han var en enormt glad individ, lättsam och snäll, och köptes av polis Pahlstedt.

Silver Winds specialitet var att ta spets från femtespår och väl i spets förlorade han aldrig. En kul grej var att han i ledningen alltid gnäggade i sista kurvan!"