Det var sommaren 1981 och min första unghäst gick på hingstbete strax utanför Boden. Cyklade dit flera gånger i veckan för att kontrollera att miraklet hade det bra.
Sigge Cool var namnet på fuxhingsten som redan vid ett halvårs ålder ödelade sin fysiska hälsa. Han skulle betäcka en vuxen häst som blev lite förbannad och kastade iväg en kospark mot Sigge. Den tog på överarmsbenet och klippte nerven som styr frambenet. Han hoppade länge på tre ben med ena frambenet hängades som en slapp snabel. Nå, nu var han frisk och gick på bete med några andra smågrabbar. Då trodde jag ju att problemet var löst - nu har jag ju facit och vet vad som blev.
Jag var lycklig även denna dag då jag cyklade ut till Grangärdan i Mockträsk. Ser Sigge stå för sig själv med ena frambenet i en lite lustig vinkel...
Det slutade med att en hästtransport kördes ut i hagen och vi lyfte in stackarn som ännu en gång bara hade tre ben att färdas på. Tog oss till närmaste stall dit veterinär Nordström strax anlände - en helskön kille.
Det tog inte många sekunder innan han hade lokaliserat problemet och karvat upp sulan så hovbölden fick ett utgångshål. Sigge suckade så som bara en hovböldshäst kan göra. Nordström klappade hästen på halsen och tittade på mig och sa följande:
- Vet du, det här är det enda jag gör på travhästar som jag vet lyckas. Att öppna hovbölder är det bästa jag vet för alla hästar blir friska direkt.
Jag tänkte på honom idag på morgonen. Storklas var tvärhalt när jag tog in honom från hagen här en kväll. Hoppade på tre ben och såg ut som 10 svåra år. Jag kollade igenom bakbenet, hittade rivsår på insidan av skankbenet och kring bakknät. Tänkte att han nog satt sig på ändan i skogen.
Så gick det en dag - ingen förbättring. Lade på Back on Track och hittade fortfarande ingenting. Dag 3 tog jag av bandagen under natten. Dag 4 på morron såg han ut som ett gaffelband. På med bandage igen. Dag 5 på morron var all svullnad borta men nu var han varm i hoven och hade puls. Fatta hur lycklig jag blev!
Fram med hovkniven, lokalisera värmen och gräv. Två klös med skalpellvass hovkniv strax innanför lamellranden insida sidovägg resulterade i att det vällde fram var!
Hurra hurra!
Nordström, du som är i himlen nu, jag fattar precis vad du menade då! Jag hörde Storklas dra den stora sucken då trycket lättade i foten.
Vad är en holvböld? En fis i atmosfären som ej ens avger lukt.
Hela dagen är räddad! Hovbölder måste vara skapade för att göra travfolk lyckliga... Tack gode gud för dom!