Citerat ur boken

Är man inte med kan man inte vinna

av Paulina Hårleman om Hans Svensson, Stall Hans. En ganska virrig bok men väldigt kul att läsa. Hans Svensson berättar om sitt sanslösa liv och befinner sig i USA när denna berättelse kommer.

" Hästarna sattes alltså i träning hos Bruce Nickells som var lugn och fin men en riktig uppfinnarjocke. I Amerika kör man t ex nånting som heter "Timetrail" med hästarna. Då har man två galoppörer som skall pressa travaren att gå ensam emot dem på tid. Han hittade på att man kunde ha en plasthäst i naturlig storlek nedmonterad i en bil. Han hade också högtalare och grejor som vrålade - haha  när hästen kom till finishen. Den uppfinningen blev godkänd för "Timetrailern" - haha.

Sen hittade han på en sulky som hette "Wishbone". Den såg ut som ett kycklingben alltså. Bröstbenet på en kyckling och fästes med en sprint uppe på hästens rygg i selen så att hästen kunde gå löst och ledigt. Den blev ju godkände den också faktiskt för de är ganska hårda på sånt där.

Sen hittade han på det som alla har idag, snapsystemet  för att sätta fast vagnarna. Det funkar ju nästan som en råttfälla med en sprint bara och så slår man runt en liten rem som säkerhet. När han fick patent på den så började det rassla in pengar. Han var ju lurig va och hade fått tag i en sån där gammal hederlig selpinne som vi hade på våra timmerhästar när jag var liten. Det enda han gjorde var att vända på den konstruktionen å så satte han till en  en liten sprint så att det var lättare å trycka å det var hela grundidén.

Å mörker och elände vad det tickade in stålar.  Ja det var ju jäkligt smart gjort och jag skrattade första gången jag såg den för jag såg ju direkt vad det var. Jag kom ju ihåg den från när jag var liten och höll på med de där jädra selpinnarna."

Så gick det till när QH-selarna såg dagens ljus!