På väg ut till stallet ramlade det hagel i skallen på mig. En okänd hund kommer farandes in på gården och möts av mina två väldigt bestämda byrackor. Jycken vänder och drar iväg upp efter körvägen ut från gården. Jag och mina hundar tar rygg.
Dryga 100 meter bort står travtränarens grabb och gör reklam för Colgate - ler med hela ansiktet. En stolthet lyser i ögonen när han höjer armen med jakttrofén i näven.
- Kolla vad jag fick!!
Jag tittar och ser knapp vad han har i näven.
- En järpe - fin eller hur!
Hans lycka påverkar inte mig för fem öre. För ögonblicket plockar jag ur hagel ur hårsvallet och försöker förstå hur grabbhalvan kan skjuta så illa.
- Men du, varför i glödheta fanders skjuter du åt mitt håll. Det regnar ju hagel i huvudet på mig. Du har en hel skog att skjuta i - varför rikta bössan mot mitt hus?
Han hör att jag låter gnällig men colgatesmilet sitter kvar i nyllet på denne förhållandevis unge jägaren som lyckats fixa ett smörgåspålägg med fjädrar på.
- Nån stans måste ju haglet ramla ner, svarar han.
Då går jag hem.
En tid senare kommer en bil in på gården. Ut kliver en amatörtränare som berättar följande:
Colgatesmilet hade tillsammans med en polare placerat ut vättar eller bulvaner eller vad det heter. Ni vet fåglar i plast som får flygande fågel att landa. Colgatesmilets morsa är travtränare och hennes fält är nu på hösten invaderade av kanadagäss/söndagsstekar. Nu skulle colgatesmilet fixa middag åt hela gänget. Han och polarn lägger sig bakhåll och väntar - kamoflerade enligt konstens alla regler. Och de väntade och väntade ...
Det de två unga jägarna inte vet är att samtidigt kliver en man in i bilen för att köra längsefter Luleälven norrut in mot stan (Boden). Som jordbrukare sveper han med blicken ut över fälten han passerar, tittar mer på växtlighet än på asfalt. Så ser han plötsligt gäss på fältet och här tar travtränare Colgatemorsa över berättelsen.
Min besökare hade svängt in hos Colgatemorsan som flackade med blicken och såg uppskakad ut:
- Sköt han mot dig med?! , frågar hon utan att ens ha ro att hälsa först.
- Va?! Va pratar du om?!
- Jag såg en bil stanna på vägen och ut hoppar en karl och skjuter på bulvanerna som grabben placerat ut. Det small som bara den. Sen började det smälla från grabbarna gömsle och dom skrek. Jag blev skiträdd!
Samtalet var lätt förvirrat men följande hade hänt. Colgatesmilet och polarn hade väntat flera timmar på att gässen skulle landa vid deras utplacerade plastankor. Inget hände. Så ser de bilen stanna och plötsligt står där en person med bössa som formligen massakrerar deras bulvaner med blyhagel. Men va f-n!? De vrålar i högan sky och skjuter upp i luften för att i ett desperat försök rädda sina lockbbeten i plast.
För en oinvigd låter skottlossningen som ett gängkrig i storstadsdjungeln. Inte konstigt att colgatemorsan vart rädd.
Vad lära man sig av detta:
Hellre ha en skjutklar bössa i skuffen än att få ett bössskott i muffen - eller hur var det nu hon sa?!