För många år sedan tog jag lillsyrrans två smågrabbar med mig på en konsert. Det handlade inte om att vara hygglo och passa ungarna hennes, nej nej, det var för att ha ungarna som alibi för att få se Mora Träsk.

In på ishallen i Boden. Framför scenen kryllade det av småglin och vi som var längre än 150 cm kallades för föräldrar och fick ställa oss längst bak.

Konserten drog igång och ungarna hoppade och tjöt. De viftade på armarna och gjorde som farbröderna på scenen sa att de skulle göra. Det var en fröjd att skåda hela spektaklet.

Mot slutet körde Mora Träsk sin Tigerjakten.

Nu ska vi ut på tigerjakt ... vi kommer till en sjö, vi kan inte gå under den,  vi kan inte gå över den, måste gå i genom den, plask plask plask...

Ungefär så där gick låten. Och idag kom jag att tänka på den där sången. Inte för vad smågrabbarna sa efter konserten när jag frågade vad som var bäst:

Ena junioren sa att det bästa var att farbröderna hade randiga tröjor. Den andre lillknatten sa att de farbröderna sjöng så de blev svettiga.

Nä, jag kom att tänka på oss travhästägares ständiga poängjakt. Hur vi än gör så kan vi inte komma undan det som gäller. Vi måste ta oss igenom poängträsket - finns inga andra lösningar.

Jag och Skogans Surprise har plurrat i P21 träsket... 195 poäng är inget man skriver hem till morsan om...

Så jag och Lotta har idag begett oss ut på poängjakt. Första stället vi försöker passera är Solänget - så vi anmäler upp oss i ett lopp och kommer vi inte med där så har vi anmält till P21träsktrampet.

Vi måste ta oss genom det - plask plask plask plask.