Mastermind Erika var för vagn igår igen. Det har gått bra hittills. Hon har vuxit mycket och känns kaxig.

Gubben har jag kopplat fast i linan  - "in case of emergency" . Han har inte behövt agera utan bara vara följsam i största allmänhet.

Erika har varit för vagn ett par gånger och fått lunka en bit. Igår ville hon själv lunka och taktade snett framför gubben som promenerade bredvid med linan i handen.

Gubben tränar tre gånger i veckan så jag kan ju ställa krav på en viss rörlighet. Eller hur?! Jag utgår från att han tränar lite längre stunder än han sitter i bastun med grabbarna. Han borde vara i form och betydligt rappare i foten än vad jag är.

Både jag och hästen blänger på¨honom. Vi tycker att han är sölig - han borde ju hålla samma tempo som hästen håller i bekväm skritt. Det är ju inte mycket begärt. Och lillmärrn har ännu inte utvecklat en rask och bra gångfot, så uppdraget är ju inte omöjligt precis...

- Är det dåligt mönster i sulorna på de där skorna?

Frågar lite bakslugt för att förvissa mig om att det inte är i fästet problemt sitter. Ni vet ju att tuffa grabbar klagar aldrig. Och han klagar inte på sulorna heller.

- Har du svårt att hänga med? Det skulle vara bra om du höll dig vid sidan om - inte bakom...

Han ser ut som om skorna slirar i snön och som om lårmusklerna är för korta. Många steg och korta steg. Han uppvisar ingen bra gångfot precis.

- Kan du inte röra dig fortare?   

- Nä, jag kan inte det!

Jaha, så var det då. Tränar för mycket eller bastar för länge, inte vet jag hur upplägget på Hildursborg fungerar. Funderar på att erbjuda honom skjuts. Inser att den lilla järnstumpen som han kan sitta på vid sidan om mig lär göra ont i rumpan. Äh, han får gå hem. I raskt tempo.

Jag säger ingenting utan vi skrittar vidare. Väl hemma i stallet igen ser jag hur det ryker under mössan och hela nyllet är rött. Det passet tog på boxarn, hahaha...